hysteri

Jag vet inte hur vi ska hinna allt.
Vi har bokat plan till New York den 28 juni. Vi har inte packat allt och lägenheten är inte uthyrd.
Vet inte ens vilka vi ska skeppa grejerna med.
Man hittar typ ingenting när man söker på internet. Man vill ju ha prisuppgifter, inte behöva ringa runt till varenda jävel.

Och Paul e så deppig. Hans ögon blir aldrig bra. Han har "dry eyes", vilket kanske inte låter så farligt, man tror det bara är att ta lite droppar så är allt bra. Men det är värre än så. Det gör ont och han ser inte så bra. Det går inte att korrigera med glasögon eftersom det för'ndras hela tiden. Det är dubbelt o suddigt. Allt blir värre med vind oxå. Vi har skaffat ett par panoptx-solglasögon . Dom ser ut som vanliga brillor men dom har lite skumgummi under så de sitter tätt. Ungefär som simglasögon. Och simglasögonen fick vi leta efter hela morgonen. Han behöver dom när han duschar. Fast vi kunde inte hitta dom för jag minn inte vilken låda jag la ner dom i.

Fatta en lägenhet på 25 kvadrat som är proppfull av kartonger. Jag får panik bara jag ser skiten.

Från koja till slott

Tänk vad livet kan vända snabbt!
Vi har hittat en ranch i Kalifornien där vi får bo billigt mot att vi jobbar lite grann. De har en vinodling, fruktträd, höns och hunduppfödning.
Vi får således gratis ägg.

Just nu är det fult ös med att packa, vi åker den 28 juni. Tack o lov får vi ju ställa upp saker på mina föräldrars vind, och min syrra tar ganska många saker.

Vi måste även skeppa endel saker, som gitarrer och böcker och diverse personliga grejer.

Det ska bli helt otroligt underbart att bo i öknen. Vattnet kommer från en brunn och långt från Los Angeles avgaser. Men inte så långt att det inte går att åka in för en dag eller kväll.

Jag tänkte frilansa som desktop publisher och alltså jobba hemifrån. Paul har fått jobb som landscaper hos Deborah ett par dar i veckan, men han ska även söka jobb som basist och samtidigt arbeta på sin hemsida.

Vi har såklart kvar vårt band och vi får repa hemma. Vi säljer trummorna för det blir billigare och enklare att köpa nytt där borta.

Jag ska oxå ha en hemsida. En om hälsa. Har mycket material så det kommer ta ett tag att skriva ihop något.

Jobb och jobb

Ett tag tänkte vi bli lastbilschaufförer, men det visade sig att man som par skulle köra tio timmar var per dygn. Köra 21 dagar i streck, vara ledig 3 dagar, och så vidare i 8 månader. Och det var bara utbildningen. Jag räknade ut att vi tjänade ca 10 dollar i timmen på det.
Och inte skulle vi få se speciellt mycket heller.

Nej tack, inget för oss.

Vi ska satsa på det vi brinner för istället. Helt enkelt försöka leva på det vi vill göra. Måste finnas sätt, bara man kämpar på.
Det finns oxå billiga hus utanför Tucson. Typ 1000 dollar. Kanske inte bästa skicket men vi behöver bara en bas där vi kan ha våra saker och repa och sova.

Packar

Nu har jag berättat för mamma. Hon verkade inte bli ett dugg ledsen. Skönt! Hon vet ju att jag vill ut o resa. Berättade för pappa först, han verkade ganska ledsen, fast han e mest orolig över hur vi ska klara oss. Han tror inte Paul tänker skaffa jobb nånsin.
Det e så sjukt ... att folk liksom inte förstår hur dåligt Paul har mått. Nu börjar han bli bättre tack o lov.
Vi ska dock inte ta med bilen. Det kostar ungefär 19000kr... plus att vi ska betala bilen oxå. Blir bättre att köpa en ny där. Sen, när vi har dom pengarna. Vill inte ha fler lån nu.
Paul vill bli lastbilschaufför. Det är ju perfekt. Vi kan resa genom hela landet och samtidigt jobba. Kanske kan jag oxå köra... fast jag vet inte om jag vågar.

För övrigt håller vi på att röja på vinden hos mina föräldrar. Ska försöka få plats med våra grejer oxå när vi drar.

Och jag väger 52,6 kg!!! Helt sjukt. Jag har ju gått ner en hel del, men jag tror det beror ganska mycket på brist på muskler.

God Morgon Sverige

Jag är inte speciellt bra på att skriva. Och det är extra svårt när jag vet att hela världen kan läsa det. Hm, kanske inte hela världen, men hela Sverige iallafall.
Igår skrev jag brev till min syster. Hon har precis flyttat till egen lägenhet och jag tänkte hon skulle bli glad av ett brev till den nya adressen. Köpte fint brevpapper oxå och söta klistermärken med älvor. Jag brukar inte köpa sånt, utan hålla mig till vanliga tråkiga kuvert o randigt papper. Men Pauls kompis Zohar, från Israel, skickar alltid små söta saker, och jag har insett att det gör en gladare.
Om jag kan göra någon glad kanske det är värt några extra kronor.

Precis som jag tycker det är värt att betala några extra kronor för krav-märkt kött. Man blir ju vad man äter. Om djuren har farit illa och ätit dålig mat så kommer ju det vidare till oss. Och även fast det kan vara grymt att döda söta kossor så tror jag det är fullt naturligt. Men det är inte meningen att dom ska stå i trånga bås hela sitt liv. De ska va fria.

Jaja, jag e medveten om att kravmärkt inte innebär frihet. Men det är en bit på väg. Om alla väljer kravmärkt, så att kravmärkt blir standard, så måste man hitta hårdare krav. Och så vidare.

Usch, nu måste jag börja jobba.
Kramar från Malin

I väntans tider

Meningen är att jag ska föra dagbok här medans jag luffar runt i USA.
Väntar just nu på visumet. Har inte berättat för någon att vi planerar att åka.
Det e jag o Paul som åker, och vi vill gärna ta med oss vår van. Det är ingen vanlig van, utan en rosa chevy van ombyggd till husbil. Och den är underbar. Den kan vi inte vara utan.
Måste bara köpa den av pappa först...
Och frakta över den...
Vi får se hur det går.